Min Svenska Novell-Sanna
Jag tänkte att ni kanske vill läsa den?
Sanna
”Tåg Stockholm C- Göteborg C inkommer strax på spår 6” ,Sade den kvinnliga rösten i högtalarna.
-Kunde det inte komma på spår 1 istället?,Tänkte jag när jag insåg att jag var tvungen att släpa med de 6 stora resväskorna enda till anda sidan.
Folk jag gick förbi kollade på mina blåmärkta armar och ben och när dom tillslut såg mitt ansikte stod dom bara och stirrade på mig med öppna munnar. Jag önskade att jag bara kunde sjunka under sätet på tåget.
-Skulle jag behöva gömma mig på toaletten i flera timmar? Tänkte jag.
När jag tittade ut genom fönstret såg jag att det stod en flicka i Jeans och en pojke i blå tröja.
Dom stog precis så nära som jag hade stått så många gånger.
Varför vågade jag inte? Jag vet ju att det aldrig kommer att ta slut.
Mannen som är min far i andras ögon ögon,Men som i mina ögon alltid har varit som en liten rutten banan som vill sin dotter illa.
Att slå sin fru tills hon ligger där i trappen helt livlös.
I mina ögon var han en idiot, en skit,En misshandlare. Ingen far.
”Nästa Göteborg C”
Tåget saktade in och jag ställde mig upp och fixade så att jag kunde hänga två av väskorna på axlarna och lade två väskor på dom två stora.
När dom öppnade till tåget så klev jag av och gick dit där jag skulle möta mina såkallade ”fosterföräldrar”,Jag såg att det stod ett par där vi hade bestämt att mötas.
Hon hade den där blommiga blusen som hon sa att hon skulle ha.
Dom presenterade sig som Torbjörn och Marita.
Jag själv presenterade mig som Sanna men det visste som ju redan.
Dom såg ut som jag ville att mina föräldrar skulle vara,
Snälla,Levande och båda fötterna på jorden .Stadigt.
Var det här vändningen i mitt liv? Får alla en andra chans?
Update:fick reda på vad jag fick på den och där stog de Väl Godkänt!
Jag saknar dig stumpan♥
naw så söt!
